Mina barn blev efterlysta i torsdag pga att ingen visste var dom var någonstans.
I fredags eftermiddag ringde min ena dotter och sa att hon hade blivit avkastad från ett tåg mitt ute i ingenstans.
Hon var ensam och rädd och hade inga pengar kvar.
Med lite kontakter så fick jag henne till Vadstena där hon fick stanna över natten.

Min dotter berättade då var den andra dottern var.
Så efter mycket velande fram och tillbaka så körde jag och min man 40 mil uppåt landet för att hämta henne.
Vi hittade henne och körde 40 mil hem direkt igen.
Vi var hemma 07.00 på morgonen och vi var svinstia.

I går eftermiddag så satte jag min andra dotter på ett tåg ner mot lund igen.

Så när klockan var 15.00 igår så var vi en komplett familj igen med mycket Sömnbrist
Och mycket hungriga barn.

Så nu är dom hemma men hur länge då?

Var hos min mamma och firade morsdag.
Hon bjöd på en liten God jordgubbs tårta.
Gullig mamma som man har!!

Idag var jag på ett fika och plockade ihop lite sallad och satt ute och käkade i solen.
Det var jätte härligt att sitta ute och käka.

Hade tyvärr inget lunch sällskap idag, det hade varit trevligt.

Vet inte om jag hade varit ett så bra sällskap igentligen.

Sömnbrist och sömnig och okoncentrerad och allmänt uttråkad.

Saknar barnen som bara den och tänker på dom hela tiden.

Vet fortfarande inte var mina barn är någonstans.
Är fruktansvärt jobbigt och tårarna är inte långt borta.
Det är sån stor oro när dom är borta så det är hemskt.
Mår dom bra, har dom ätit, var sover dom osv
Men framför allt är dom tillsammans eller har dom delat på sig.

Usch, vill att dom ska komma hem igen.

Saknar dom då himla mycket!!!!

Denna gången var barnen hemma i 20 dagar innan dom rymde igen.
Vet inte var dom är eller vilka kläder dom hade på sig när dom försvann.
Vet bara att dom har försvunnit någon gång mellan 0645-1700 igår torsdag.

Har efterlyst dom nu ikväll, inte för att jag vet om det hjälper men jag har i alla fall anmält dom som försvunna.

Detta är en helt ohållbar situation där jag aldrig vet var barnen är eller när dom kommer hem.
Är dom i skolan eller var är dom någonstans?

Har ont i magen och ont i huvudet hela tiden och det är ju inte så konstigt!
Lever under konstant stress känns det som!

Vi får se vad som händer under natten.

Igår bestämde jag mig för att berätta för en vän vad jag tyckte och tänkte om den person.
Har gått och funderat ett tag på när jag skulle höra det och i vilket sammanhang.

Igår var det en dag då det kändes naturligt att faktiskt berätta det.
Kändes som en liten lättnad oxå, att faktiskt ha berättat.
För man vet aldrig vad som kan hända och då känns det bra att man har varit ärlig och berättat en sån sak.

Inte för att jag gå runt och tror att det ska hända mina vänner något men det känns bra att ha det sagt!

Jag berättade för hen vad jag tycker och tänker och känner.
Men det viktigaste var att jag berättade för hen att jag älskar hen.

Kändes som en sten lossnade från mitt hjärtat och det känns jätte bra.

Ordet älska är väldigt stort för många människor och det måste man respektera och det gör även jag.

Har inte bett den person och säga samma sak till mig utan det får den person göra om hen känner för det.

Idag blir det tåg in till stan, har inga möten inbokade och inga lunch planer iheller.
Kommer att vara på kontoret hela långa dagen.
Hoppas att jag kan fokusera, har viktiga saker som jag måste göra idag.

Ja, det stämmer att jag har tagit ett stort beslut idag.
Det beslutet kommer att påverka min framtid på lång sikt.
Hoppas att jag kommer att få tillräckligt med stöd från mina Goa vänner för annars kommer jag aldrig att orka genomföra det.

Beslutet har var väl igentligen inte jätte svårt att ta men jag måste må bra själv för att orka genomföra det.

Så nu ska jag se till att bli stark och pigg och se över mina relationer på vägen.

Träffade en vän nu i kväll som jag pratade med om allt och inget. Dock inget om detta!!

Kände mig inte redo mentalt för att prata om det.
Men den tiden kommer oxå, ska först reflektera lite mer över mitt beslut.

Det har varit ett tungt beslut och många människor kommer jag att såra och göra ledsna!

Men mitt eget välmående går först och det är det viktigaste.