Små saker blir lätt enorma här hemma, vilket gör att det väldigt lätt blir dålig stämning.

Är så sjukt trött på hela denna situationen, ser inget slut iheller.
Jag vet att om en månad ungefär så är det sommarlov för mina döttrar.
Är saker och ting jobbigt nu, hur blir det då till sommaren.

Ingen av dom ville sommar jobba trots att jag sa att vi kunde hjälpa dom att fixa något lätt men icke.
Nu ska dom vara hemma i 10 veckor istället!!!
Förutom 2,5 vecka som dom ska vara hos sin pappa på sommar umgänge.

Man ska inte måla fan på väggarna men just nu känns det inte jätte bra!!!

Jag älskar mina döttrar över allting annat men jag önskar att dom kunde sköta sig lite bättre.

Som tex gå till skolan varje dag men det gör dom inte.

Det finns en väldigt god vän i mitt liv som jag bland annat förknippar med kanelbullar.

Den första gången som vi fikade ihop käkade vi kanelbullar och drack kaffe/te.

Kommer ihåg det som igår, vi pratade och skrattade jätte mycket.

Önskar att det person var hos mig nu så kunde vi ta en kvällsfika och prata lite.

Kanske locka mig till att skratta eller le lite.

Som jag skrev innan så ringde skolan i morse och berättade att mina döttrar inte var i skolan som dom borde vara.

Jag ringde och ringde på deras mobiler men inget svar.

Stressen ökade i takt med att jag inte fick tag på dom.

Tankarna började snurra runt i huvudet, är dom hemma eller har dom stuckit iväg igen?

Gick på ett möte på förmiddagen men kunde överhuvutaget inte koncentrera mig. Jag var för det första

jätte trött och för det andra hade jag jätte ont i hela kroppen.

Gjorde ont att bära ryggsäcken på ryggen till mötet och då var inte det mötet långt borta.

Gjorde ont att bara sitta på en stol- började fundera på varför jag hade tagit mig till jobbet

överhuvudtaget.

Under mötetes gång så försökte jag att få tag i mina döttrar men utan resultat.

Efter mötet gick jag och handlade lite lunch i hopp om att jag skulle piggna till men det gjorde jag inte.

När klockan var 12.30 så bestämde jag mig för att skulle jag ta mig hem så fick det ske nu annars skulle jag bli för trött.

Precis när jag är på väg till bilen så får jag tag på båda mina döttrar som har legat där hemma och sovit hela fm.

Vilket i och för sig var skönt men jobbigt att dom inte svarar i sina mobiler på så många timmar.

Det är så fruktansvärt jobbigt att hela tiden leva med den stressen att jag aldrig vet var dom är någonstans.

Det är jätte svårt att planera något för antingen vill dom inte med eller så ser dom till att sticka iväg.

Stressen leder till att jag sover mycket sämre och har svårt för att koppla av. Har mer ont i magen igen och värken har blivit värre i kroppen. Känner mig stundtals nere och tycker att allting är skitjobbigt!

Känner att jag inte får det stödet som jag vill ha ifrån min man. Många gånger gör han så att saker och ting blir ännu värre. Vilket gör att jag hela tiden måste medla mellan mina barn och honom.

Vilket oxå sliter på mitt förhållande till min man samt mina barn.

Detta är ingen lätt situation och socialen som ska göra en utredningen lyser med sin frånvaro.

I vilket fall som helst så när jag kom hem så gick jag direkt till min säng och la mig.

Somnade på ungefär 3 röda sekunder och sov i 4 timmar. 

Inatt var det ingen rolig natt, min ena hund var jätte orolig så jag var uppe flera gånger.

Till slut var jag så trött så jag tog med henne upp i sängen.

Hon somnade men det gjord inte jag, hon ska ju ligga under täcket där det redan är jätte varmt!

När klockan väl ringde så ville jag bara dra täcket över huvudet. Gud, vad  trött jag var!!!

Jag tror att jag tryckte av snozzen 4 gånger innan jag steg upp.

Masade mig till toaletten och kände att det gjorde ont i varenda liten del av kroppen.

Sprängde i min högra armbåge och resten av kroppen gjorde bara ont .

Jag var redan försenad men det var bara till att ta det lugnt och stoppa i sig lite smärtstillande.

Försökte att äta lite för annars får jag hur ont i magen som helst av tabletterna. 

Gick en kort runda med hundarna innan jag tog bilen mot jobbet.

Smärtstillande i kombination med att vara trött är inte bra när man kör bil.

Reaktionsförmågan är ju inte riktigt som den borde vara, borde inte köra överhuvudtaget.

Kommer till jobbet och då börjar larmet och klydda när jag ska larma av det. Tog jätte lång tid innan

det fattade att jag ville larma av.

Snacka om att stresshormonerna sätter igång när larmet inte vill gå av.

Till slut så larmar det av och jag kan äntligen sätta på en stor kopp med te.

Ska precis sätta mig ner och njuta av koppen när min mobil ringer!!

Ingen av döttrarna är i skolan och ingen av dom svarar på sina mobiler.

Dagen har med andra ord inte börjat så bra- hoppas den slutar bättre!

Håll nu en tumme för att dom ligger hemma och sover så jag inte behöver efterlysa dom igen.