Vaknade upp i morse med en tung bakfylla efter gårdagens firande av min och makens bröllopsdag.

Vi har varit gifta i 6 år nu och det har verkligen varit en berg och dalbana dom åren.

Jobbigt när man är två individer som är lika starka i ett förhållanden men ingen vill erkänna att man mår dåligt i förhållandet.

Eller vill släppa taget om den andra personen.

Jag har bett min man om skilsmässa 2 gånger på 6 år och han vill att vi ska fortsätta att vara gifta.

Finns ju alltid en gräns för hur länge man ska acceptera det.

Det är bara jag själv som mår dåligt av situationen och det är bara jag som kan ta det aktiva valet att få ett slut på det.

Jag kan tycka att det är viktigt att man väljer rätt tidpunkt för att göra saker för annars orkar man inte genomföra det.

Just att ta det aktiva valet att göra slut på en relation är nog det tyngsta och jobbigaste beslutet som man kan ta.

Vi får se vad som händer i framtiden-