Idag var min äldsta dotter hemma i 1 timme och hämtade kläder till sig själv och hennes syster.
Dom är på sommar umgänge hos din pappa nu och kommer inte hem förräns den 21 Juli.
På lördag åker dom till Mallorca!

Sitter på min ute plats med ett stort glas vin.
Försöker att njuta av det men tänker på mina barn som som är hos sin pappa och kommer inte hem förräns om två veckor.
Har varit några jobbiga veckor och jag känner att jag har svårt för att slappna av.
Oroar mig gör hur barnen har det hos sin pappa.
Mår dom bra, får dom mat osv.

Min äldsta dotter var jätte ledsen när hon var tvungen att åka dit.
Det kändes jätte jobbigt att låta henne åka dit i två veckor tillsammans med sin syster.

I morgon åker min man iväg på en egen semester under några dagar.
Kommer att bli skönt att han åker iväg i några dagar och att jag kan jobba och göra det jag vill göra.

Idag/ikväll har jag varit på kolonien och klippt gräset och fixat lite annat där oxå.
En bild på min yngdta hund som älskar att härja om kring där.

Leker med sin kompis!

Har precis käkat lite sommar mat, enkelt och gott.
Vin marinerad rostbiff med pot sallad med melon och färsk ananas.
Plus lite gott vin till!

Nyplockade smultron och hallon från kolonien.
Kort men intensiv njutning av dessa underbara bär.

Är på mig själv vid Borsta husen i Landskrona idag.

Röda roser, riktigt vackert!

Min yngsta dotter försvann i tisdags och blev efterlyst som vanligt.
Socialen är inkopplad men gör inte så mycket.
Bup har jag varit i kontakt med och dom gör inte heller så mycket.
Men framför allt så känner jag att stödet från myndigheterna har varit noll mer eller mindre.
Känner att jag inte får så mycket hjälp som jag skulle vilja ha.

Känner en stark oro för att någonting allvarligt ska hända henne.

Det är ju ändå min älskade dotter som jag älskar mer än någonting annat.

Vill inte att hon ska skada sig eller bli skadad när hon rymmer iväg som hon gör.

Jag vill givetvis att hon ska få den hjälp hon behöver men det verkar vara jätte svårt och framför allt en väldigt lång väg.

Jag förstår inte riktigt varför det ska vara så svårt när man har ett barn som rymmer hela tiden och har ett själv skade beetende.

Jag skriker verkligen på hjälp men upplever att jag inte får någon hjälp.

Fick för cirka 20 minuter sen reda på att min dotters pappa har hittat henne 40 mil uppåt landet.

I nu läget är det de ända jag vet faktiskt.

Och att han är på väg ner mot skåne igen med henne.

Alla frågor och funderingar får jag ta i morgon stället om hon nu tänker svara på någonting.