Som jag skrev innan så ringde skolan i morse och berättade att mina döttrar inte var i skolan som dom borde vara.

Jag ringde och ringde på deras mobiler men inget svar.

Stressen ökade i takt med att jag inte fick tag på dom.

Tankarna började snurra runt i huvudet, är dom hemma eller har dom stuckit iväg igen?

Gick på ett möte på förmiddagen men kunde överhuvutaget inte koncentrera mig. Jag var för det första

jätte trött och för det andra hade jag jätte ont i hela kroppen.

Gjorde ont att bära ryggsäcken på ryggen till mötet och då var inte det mötet långt borta.

Gjorde ont att bara sitta på en stol- började fundera på varför jag hade tagit mig till jobbet

överhuvudtaget.

Under mötetes gång så försökte jag att få tag i mina döttrar men utan resultat.

Efter mötet gick jag och handlade lite lunch i hopp om att jag skulle piggna till men det gjorde jag inte.

När klockan var 12.30 så bestämde jag mig för att skulle jag ta mig hem så fick det ske nu annars skulle jag bli för trött.

Precis när jag är på väg till bilen så får jag tag på båda mina döttrar som har legat där hemma och sovit hela fm.

Vilket i och för sig var skönt men jobbigt att dom inte svarar i sina mobiler på så många timmar.

Det är så fruktansvärt jobbigt att hela tiden leva med den stressen att jag aldrig vet var dom är någonstans.

Det är jätte svårt att planera något för antingen vill dom inte med eller så ser dom till att sticka iväg.

Stressen leder till att jag sover mycket sämre och har svårt för att koppla av. Har mer ont i magen igen och värken har blivit värre i kroppen. Känner mig stundtals nere och tycker att allting är skitjobbigt!

Känner att jag inte får det stödet som jag vill ha ifrån min man. Många gånger gör han så att saker och ting blir ännu värre. Vilket gör att jag hela tiden måste medla mellan mina barn och honom.

Vilket oxå sliter på mitt förhållande till min man samt mina barn.

Detta är ingen lätt situation och socialen som ska göra en utredningen lyser med sin frånvaro.

I vilket fall som helst så när jag kom hem så gick jag direkt till min säng och la mig.

Somnade på ungefär 3 röda sekunder och sov i 4 timmar. 

Inatt var det ingen rolig natt, min ena hund var jätte orolig så jag var uppe flera gånger.

Till slut var jag så trött så jag tog med henne upp i sängen.

Hon somnade men det gjord inte jag, hon ska ju ligga under täcket där det redan är jätte varmt!

När klockan väl ringde så ville jag bara dra täcket över huvudet. Gud, vad  trött jag var!!!

Jag tror att jag tryckte av snozzen 4 gånger innan jag steg upp.

Masade mig till toaletten och kände att det gjorde ont i varenda liten del av kroppen.

Sprängde i min högra armbåge och resten av kroppen gjorde bara ont .

Jag var redan försenad men det var bara till att ta det lugnt och stoppa i sig lite smärtstillande.

Försökte att äta lite för annars får jag hur ont i magen som helst av tabletterna. 

Gick en kort runda med hundarna innan jag tog bilen mot jobbet.

Smärtstillande i kombination med att vara trött är inte bra när man kör bil.

Reaktionsförmågan är ju inte riktigt som den borde vara, borde inte köra överhuvudtaget.

Kommer till jobbet och då börjar larmet och klydda när jag ska larma av det. Tog jätte lång tid innan

det fattade att jag ville larma av.

Snacka om att stresshormonerna sätter igång när larmet inte vill gå av.

Till slut så larmar det av och jag kan äntligen sätta på en stor kopp med te.

Ska precis sätta mig ner och njuta av koppen när min mobil ringer!!

Ingen av döttrarna är i skolan och ingen av dom svarar på sina mobiler.

Dagen har med andra ord inte börjat så bra- hoppas den slutar bättre!

Håll nu en tumme för att dom ligger hemma och sover så jag inte behöver efterlysa dom igen.

Ett glas rött till maten idag.
Ryggfile med pestopasta och vanlig sallad.
Riktigt gott om jag får säga det själv!

Tycker inte om rött kött men detta var blodigt och barnen älskade det!

Med andra ord blev det en riktig fullträff med maten ikväll.

Jag har haft ont i min mage hela dagen och det har bara känts jobbigt.
Inget vidare när man känner hur det kör rundor i magen men sen händer inget mer.
Nu ikväll var jag ute på en kvällspromenad men den fick jag avbryta gör jag fick så ont i magen.

Satte mig i bilen och körde hem för att placera mig på toa under en stund.

Länge sen som jag hade så ont i magen, hoppas att det känns lite bättre i morgon.
Det får bli mycket te och skonkost till magen känns bättre igen.

Trots magont och trötthet så fick vi äta min dotters namnsdags tårta.
Den hade stått i kylskåpet under några timmar och göttat till sig.
Den var jätte saftig och god med lite syra från bären.
Det gjorde min yngsta dotter bra??

Nu blir det en dusch och förbereda lite saker inför morgon dagen.

Sen blir det nog en tidig kväll i kväll.
Sov bara 4,5 h i natt så jag vill inte säga att jag är jätte pigg och glad.

Idag har Charlotta och Lotta namnsdag och det ska vi naturligtvis fira.
Min äldsta dotter heter Charlotta efter sin gammel farmor.
Så efter jobbet hämtade jag min yngsta dotter och sen stack vi till affären och handlade lite saker så hon kunde göra en tårta till sin syster.
Direkt när vi kom hem så påbörjade hon sitt projekt tårtbakning.

Första lagret ska börja ta form!

På med lite sylt som är gjord på hallon och björnbär.

Näst sista lagret sylt med lite grädde på enligt dotterns önskemål.

Nu ska den bara dekoreras och det kommer att bli enkelt och lätt!

Blandade djupfrysta bär på ovansidan och lite päron på sidorna.

Nu står den i kylskåpet och gosar till sig lite tills ikväll.

Idag har det inte varit någon bra dag direkt, vaknade inatt av att det regnade ute och att det var jätte varmt i sovrummet.
När jag vaknade så var klockan 02.30 och när klockan fortfarande var 04.00 så var jag fortfarande vaken.
Var med andra ord super trött när jag steg upp och hade redan i morse lite huvudvärk och stelhet i nacken.

Kände inte alls för att gå upp ur sängen men var så illa tvungen, det är ju inte direkt billigt att stanna hemma från jobbet.
En karensdag är mycket pengar tycker jag, försöker att undvika att behöva ta en hel dag.

Efter många om och men så kom jag upp ur sängen. Kände mig knäckt av det fortfarande regnade ute.
Funderade både länge och väl på vad jag skulle ta på mig!
Det blev mitt favorit plagg- en jeans kjol och ett linne med en kofta till.
Enkelt och lätt med ändå lite klassiskt och ungdomligt som mina barn säger.

Efter frukosten så fick jag gå ut med hundarna i regnet, hittade inte min regn jacka.
Så jag fick gå en runda med dom utan regnjacka och bli blöt och nerkyld av regnet.
Håret blev så klart oxå blött och såg ut som världens svintotuss.

Så när jag äntligen kom till bilen i garaget så var det grannbilen som hade parkerat så nära min bil så jag kom knappt inte
In i min bil. Irritationen började växa rejält och jag ifråga satte mig själv flera gånger!
Ska jag verkligen åka till jobbet?
Dagen hade inte börjat bra och det kändes som det inte skulle bli bättre iheller.

Påbörjade min resa in till jobbet med bilen , hann inte långt innan köerna började hopa sig på vägen.
Det brukar inte vara så mycket köer vid den tiden men just idag skulle det vara det.
Kanske berodde på vädret och att det var många som säkerhetskörde pga det dåliga vädret.

Ute på motorvägen släppte äntligen köerna och allt flöt på tills jag upptäckte att min vänstra vindrutetorkare
Hade fastnat i ett läge. Detta gjorde att jag inte såg mycket och avståndsbedömningen blev inte vad den skulle bli.
Fick sänka hastigheten för att överhuvudtaget kunna köra på motorvägen.

När jag väl kom in till Lund så försökte jag få ordning på min vindrutetorkare men det gick inte.
Så till slut låg den bara längs ner och den rörde sig inte överhuvud taget.
Regnet till tog och jag bestämde mig för att ta vägar som jag kunde och som inte var så trafikerade.

Huvudvärken tilltog med och jag kände att jag var fast på något sätt i Lund. Började med att gå på ett möte
För att sen försöka ta mig till en bilfirma som kunde hjälpa mig med vindrutetorkaren.
Det var ett enkelt fel som avhjälptes snabbt av väldigt kunnig personal som tur var.

Torkarbladet hade gått i sönder så jag stack till biltema för att köpa en ny men jag hade svårigheter med att sätta på den
Själv. Tack och lov så finns det fortfarande en och annan vänlig själ så jag fick hjälp att få på den.

Kände att stressnivån var hög och tålamodet låg på botten och mitt huvud dunkade.
Återigen började jag att fundera på om jag var på rätt plats eller om jag bara skulle ta mig hemåt istället.

Tog beslutet att jag skulle ta ett möte till och sen åka hem och ta hand om mig själv och vila lite.
Sagt och gjort- så blev det!

När klockan var 16.00 så var jag hemma och kunde pusta ut, äntligen hemma!
Kände hur sängen kallade på mig och det var där jag hamnade i ett par timmar.

När jag steg upp ur sängen igen så hade huvudvärken släppt lite och då var det dags att gå ut och äta.
Inget som jag kände för men det var bara till att ta tjuren vid hornen och sticka iväg med barnen.

Käkade en underbar Caesar sallad på restaurangen och barnen åt club sandwich.

Nu är det snart dax för att gå och lägga sig.

Jag hoppas på en bättre dag i morgon!

Har jobbat hemmifrån idag och jag vill inte gärna säga att jag har fått sitta i lugn och ro.
Min minsta dotter som försvann idag igen, dock bara för några timmar men lika väl jobbigt för det.
Denna gången hade hon bestämt sig för att inte svara alls i sin telefon.
Som tur var hon hemma hos en kompis, usch!
Dom sista veckorna har varit jätte jobbiga för man vet aldrig om hon är i skolan eller är ute och åker tåg någonstans.
Inte konstigt att man vissa dagar är på jätte jobbigt humör och trött.

Dagens lunch bestod av kokt bulgur med morötter och lite purjolök.

Samt lite sallad med tonfisk till.
Gott och jag blev super mätt!

Nu ikväll åt jag en liten pannbiff med morötter och potatis och lite sås.
Gott med lite rå rörda lingon till.

Känns så himla jobbigt att hon bara sticker iväg. Inte ett ord ingenting
Bara går sin väg.
13 år och går inte till skolan längre och passar bara på att rymma så
Fort hon får en chans.
Socialen har jag pratat med idag och dom gör ingenting, och
Då menar jag absolut ingenting.
Vi kan stötta dig som förälder när ditt barn är försvunnit.
Jag vill inte ha någon hjälp , hjälp mitt barn istället!
Det är hon som behöver hjälp inte jag.

Jag är trött och ledsen och vet snart inte vad jag ska göra.

Barnens pappa är på väg 40 mil uppåt landet för att leta
Efter vår dotter. Jag hoppas att han hittar henne!