Imorgon är det en månad sen som min man flyttade ut i från lägenheten.
Tycker att det börjar känns jobbigt när jag inte vet vad som händer eller inte
händer.
Just nu händer ingenting känns det som.
Bodelningen är inte klar och skilsmässopapperna är inte på skrivna.

Vet inte snart vilken sort relation som jag ska ha till honom.
Som tur,
Är så har jag inga känslor för min man längre så jag
Lär inte ha sex eller någonting annat med honom.
Har försökt att vara kompis med honom i hopp om att saker och
Ting ska bli lättare.
Men känner att det verkar inte heller funka.

Vet inte om det ända rätta är att bara strypa kontakten helt och hållet.
Finns inga lätta svar eller lätta frågor när det handlaren sådana här saker.

Ikväll var han här en liten runda och hämtade sitt täcke och sin madrass.

Det var första gången som han pratade med min äldsta dotter på en hel månad.
Det var jobbigt och det var väldigt tryckt stämning.
Det viktigaste var väl ändå att dom lyckades prata med varandra lite utan att
börja bråka med varandra igen.

Knyter sig i magen och jag känner den här stressen i magen när dom träffades igen.

Vill inte få tillbaka det magontet som jag har haft under en väldigt lång tid.
Äntligen känner jag att magen känns rätt ok och det har den inte gjort på
evigheter. Flera år faktiskt!

Det är en underbar känsla och slippa och gå och ha ont imagen hela tiden.

För nästan 2 veckor sen så flyttade min man ut ifrån vår gemensamma bostad.
Han flyttade då till en lägenhet i närheten av den som vi bodde i tillsammans.

I helgen var han hemma och hämtade lite saker mer saker som han ville ha med sig.

Vi käkade lite och pratade och lyssnade lite på radion.

Sen började vi prata om att han hade flyttat och då blev min man jätte ledsen och sa att det var
Jätte jobbigt att bo själv. Han saknade hundarna som är mina.
Han tyckte att jag fick göra allting själv nu när han hade flyttat ut.
Hundarna alla deras rundor, alla saker med barnen och en massa möten.

När vi ändå var här så pratade vi om att lägga in om skilsmässa och få igång betänketiden.
Den är ju på 6 månader så den kommer man ju inte undan.
Man vill ju inte hålla fast varandra iheller om man vill vidare i livet.

Pratade om att sälja den gemensamma lägenheten men vi får se. Kanske jag har en annan lösning på det.

Det bästa hade varit om jag och barnen fortsatte att bo kvar i lägenheten under en tiden.
Jag ska ringa några samtal på måndag om jag har tid och ta reda på om det är fullt möjligt.

Min man är ju så klart jätte ledsen och när han är ledsen så blir jag ledsen.

Jag har gråtit jätte mycket dom sista dagarna. Det gör till och med ont i ögonen.

Så efter nästan 10 år tillsammans så går vi skilda vägar.

Det känns tungt och jobbigt men ibland är det den bästa lösningen för alla.

Idag är vi 4 stycken som mår dåligt i en familj och jag hoppas på sikt att vi som delade
Kan finna ro och hopp för att må bättre.

Att ta sig igenom en separation och en skilsmässa skapar en massa känslor och det är så klart jätte jobbigt.
Min man säger hela tiden ...vad gjorde jag för fel, vad gick snett?
Han letar fel bakåt i tiden och mår dåligt av vissa saker där.

Jag sa ta fram dom positiva bitarna, leta fram våra styrkor. Leta inte efter det neg för då kommer du
Att gå under.

Nu ska jag anpassa mig till att vara en ensam stående mamma med två tonårsdöttrar snart singel.

När räknas man som singel då?

När man har skilt sig på papperet eller när man har separerat?

Nu tänker jag ta mina två hundar och gå och käka frukost och sen får jag väl gå ut i regnet med dom.

En bild från en av mina roser ikväll.

Att hitta tid för att kunna umgås med den man älskar är inte alltid så lätt!!