Nu ikväll skulle jag till affären för att köpa toa papper och ingenting annat.
Jag kom hem med en massa saker men inget toapapper.

När jag var i affären så träffade jag en kollega och sen var toa pappert som bortblåst ifrån minnet.
Stod och pratade om både det ena och drt andra.
Men på fritiden vill jag bara vara privat.
Vill inte prata jobb då, då blir man bara stresssad.

Idag blir det tåg in till stan, har inga möten inbokade och inga lunch planer iheller.
Kommer att vara på kontoret hela långa dagen.
Hoppas att jag kan fokusera, har viktiga saker som jag måste göra idag.

Idag var jag på konferans på förmiddagen ich det var först vid 12.00 som skolan hörde av dig men att barnen inte var i skolan.
Försökte att ringa dom flera gånger men utan resultat.
Var tvungen att återkoppla till skolan att jag inte fick tag på barnen.
Ringde och ringde men inget svar.
Mitt upp i allt hör kuratorn sv sig på skolan och vill prata om min yngsta dotter som hon tycker mår dåligt.

Jaha, min fråga till henne är?
Vad ska jag göra?
Hur dåligt mår hon, ska jag ta henne till bup eller någonting annat?
Nä, så dålig är hon inte tydligen inte men jag ska finnas för henne om hon vill prata med mig.
Det gör jag men önskar att hon hade velat prata med mig oxå.

I all den röran med barnen så ringer min man och säger att han har skadat knäet och att han inte kan gå!
Jaha, då var det till att köra in i den värsta röran i Malmö för att ta sig till hans jobb.
Inte lätt när man känner sig stressad och inte vet riktigt vart man ska.
Men det löste sig som tur var även det.
På vägen hem får jag äntligen kontakt med mina barn som svarar i telefonen.
Då hade dom vaknat vid 12 och sen hade dom käkat och käkat och gjort neger bullar.
Jag vet ärligt talat inte om jag ska skratta eller gråta för det är sån stress med dom två.
Hade dom bara svarat i sina mobilen så hade allt varit lugnt men det gör dom inte.
När vi kom hem så låg där ett brev från socialen, dom ska komma på hembesök i morgon eftermiddag för att se hur barnen mår.
Vi får se hur det går!

Som jag skrev innan så ringde skolan i morse och berättade att mina döttrar inte var i skolan som dom borde vara.

Jag ringde och ringde på deras mobiler men inget svar.

Stressen ökade i takt med att jag inte fick tag på dom.

Tankarna började snurra runt i huvudet, är dom hemma eller har dom stuckit iväg igen?

Gick på ett möte på förmiddagen men kunde överhuvutaget inte koncentrera mig. Jag var för det första

jätte trött och för det andra hade jag jätte ont i hela kroppen.

Gjorde ont att bära ryggsäcken på ryggen till mötet och då var inte det mötet långt borta.

Gjorde ont att bara sitta på en stol- började fundera på varför jag hade tagit mig till jobbet

överhuvudtaget.

Under mötetes gång så försökte jag att få tag i mina döttrar men utan resultat.

Efter mötet gick jag och handlade lite lunch i hopp om att jag skulle piggna till men det gjorde jag inte.

När klockan var 12.30 så bestämde jag mig för att skulle jag ta mig hem så fick det ske nu annars skulle jag bli för trött.

Precis när jag är på väg till bilen så får jag tag på båda mina döttrar som har legat där hemma och sovit hela fm.

Vilket i och för sig var skönt men jobbigt att dom inte svarar i sina mobiler på så många timmar.

Det är så fruktansvärt jobbigt att hela tiden leva med den stressen att jag aldrig vet var dom är någonstans.

Det är jätte svårt att planera något för antingen vill dom inte med eller så ser dom till att sticka iväg.

Stressen leder till att jag sover mycket sämre och har svårt för att koppla av. Har mer ont i magen igen och värken har blivit värre i kroppen. Känner mig stundtals nere och tycker att allting är skitjobbigt!

Känner att jag inte får det stödet som jag vill ha ifrån min man. Många gånger gör han så att saker och ting blir ännu värre. Vilket gör att jag hela tiden måste medla mellan mina barn och honom.

Vilket oxå sliter på mitt förhållande till min man samt mina barn.

Detta är ingen lätt situation och socialen som ska göra en utredningen lyser med sin frånvaro.

I vilket fall som helst så när jag kom hem så gick jag direkt till min säng och la mig.

Somnade på ungefär 3 röda sekunder och sov i 4 timmar. 

Inatt var det ingen rolig natt, min ena hund var jätte orolig så jag var uppe flera gånger.

Till slut var jag så trött så jag tog med henne upp i sängen.

Hon somnade men det gjord inte jag, hon ska ju ligga under täcket där det redan är jätte varmt!

När klockan väl ringde så ville jag bara dra täcket över huvudet. Gud, vad  trött jag var!!!

Jag tror att jag tryckte av snozzen 4 gånger innan jag steg upp.

Masade mig till toaletten och kände att det gjorde ont i varenda liten del av kroppen.

Sprängde i min högra armbåge och resten av kroppen gjorde bara ont .

Jag var redan försenad men det var bara till att ta det lugnt och stoppa i sig lite smärtstillande.

Försökte att äta lite för annars får jag hur ont i magen som helst av tabletterna. 

Gick en kort runda med hundarna innan jag tog bilen mot jobbet.

Smärtstillande i kombination med att vara trött är inte bra när man kör bil.

Reaktionsförmågan är ju inte riktigt som den borde vara, borde inte köra överhuvudtaget.

Kommer till jobbet och då börjar larmet och klydda när jag ska larma av det. Tog jätte lång tid innan

det fattade att jag ville larma av.

Snacka om att stresshormonerna sätter igång när larmet inte vill gå av.

Till slut så larmar det av och jag kan äntligen sätta på en stor kopp med te.

Ska precis sätta mig ner och njuta av koppen när min mobil ringer!!

Ingen av döttrarna är i skolan och ingen av dom svarar på sina mobiler.

Dagen har med andra ord inte börjat så bra- hoppas den slutar bättre!

Håll nu en tumme för att dom ligger hemma och sover så jag inte behöver efterlysa dom igen.

Dagens bild från i morse.
Trött, tröttare än tröttast!

Blir nog en bra jobbdag detta!

Igår var det fackets dag på Stortorget i Lund mellan 11-14.
Jag var så klart med en liten stund och gästspelade.
Jag fick en hög med ballonger dom jag delade ut till små barn.
Det var roligt och tiden gick snabbt!

Roligt har vi alltid!

Igår eftermiddag gick jag lundaloppet tillsammans med arbetskamrat. Vi var djupt fokuserade under hela gången.
Jag var helt slut när jag hade gått mina 5 km.
Deg tog verkligen musten ur mig men det var roligt och jag slog min tid från förra året på 44 min på samma sträcka.

Jag och min arbets kollega 5 minuter innan start.

Tiden som vi gick på var 43,25 på 5 km. Jag är nöjd med resultatet för det var jobbigt att gå 5 km på kullersten i Lunds innerstad.